publicerad: 2021
koherens
koherensen
ko·her·ens·en
substantiv
koheren´s 
●
(inre) sammanhang vanligen abstrakt
koherens (mellan några)
koherens (med något)
○
spec. i fråga om vågrörelser
koherens innebär att vågorna går helt i takt
○
äv.
tankemässig samstämmighet eller motsägelsefrihet
hans teori saknar koherens
belagt sedan 1684; förnyad anv. ca 1950;
av lat. coheren´tia 'sammanhang'
