SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
koheren´s substantiv ~en ko·her·ens·en(inre) samman­hang vanligen abstrakt fys.vetenskapl.spec. i fråga om våg­rörelserkoherens inne­bär att vågorna går helt i taktäv.tankemässig sam­stämmighet eller motsägelse­frihet hans teori saknar koherenskoherens (mellan ngra), koherens (med ngt)sedan 1684; förnyad anv. ca 1950av lat. coheren´tia ’samman­hang’