SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kohort [-hårt´] substantiv ~en ~er kohort·entruppavdelning som ut­gjorde under­avdelning av legion i det antika Rom histor.admin.mil.yrk.äv.grupp personer med vissa gemensamma känne­tecken särsk. med. och sociol. men äv. all­männare (ibl. skämts.)en studie över över­levnaden i prostata­cancer i en mindre kohort i norra Sverigeen kohort student­sångaresedan 1741av lat. coh´ors ’gård; trupp; följe’; jfr centrecourt