SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1koja [kåj`a] substantiv ~n kojor koj·anmycket enkel byggnad som är av­sedd för till­fälligt boende eller uppe­håll arkit.granriskojahuggarkojahundkojajaktkojatimmerkojaspec. om liten byggnad e.d., byggd av barn på lekträdkojabarnen byggde en koja under bordetäv. all­männareanspråks­lös stuga i slott och kojaseslott sedan 1625av lågty. koje ’hydda; trångt rum; av­plankning’; trol. av lat. cav´ea ’håla; bur’
2koja [kåj`a] verb ~de ~t koj·argå till sängs vard.sjö.särsk. sjö.ibl. med partikelnin han ankrade och kojade inkojasedan 1879till koj Subst.:vbid1-210362kojande, vbid2-210362kojning