SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1kola [`la] substantiv ~n kolor kol·anen seg söt­sak som kokas av grädde, socker, sirap och smör vanligen fyr­kantig och in­lagd i papper kokk.kolapapperchokladkolacitronkolagräddkolahallonkolalakritskolanötkolasedan 1924kort­form av kola­karamell, eg. ’karamell med kola­nöt’; se kolaträd
2kola [`la] verb ~de ~t kol·arbränna (organiskt ämne) till kol tekn.kola ngtsedan 1488Arboga stads tänkebokfornsv. kola; till kol Subst.:vbid1-210612kolande, vbid2-210612kolning
3kola [ko`la] verb ~de ~t kol·arfysiol.kola vippensevippen sedan 1734 (kola av)av fi. kuolla ’dö’ Subst.:vbid1-210614kolande