SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kolare [`l-] substantiv ~n äv. vard. kolarn, plur. ~, best. plur. kolarna kol·ar·enarbetare vid kol­mila tekn.yrk.kolarkojasedan 1347privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kolare