publicerad: 2021  
kollaps kollapsen kollapser
kol·laps·en
substantiv
kollap´s
● full­ständigt och plötsligt samman­brott fysiskt el. psykiskt
lungkollaps; nervkollaps
transport­systemet drabbades av kollaps vid elavbrottet
belagt sedan 1876; av lat. colla´psus med samma betydelse, till colla´bi 'falla ihop'; jfr ur­sprung till kollabera