publicerad: 2021  
komma bort kom kommit, presens kommer
komm·er bort
verb
[bårt´]
1 försvinna och för till­fället inte kunna åter­finnas; om före­mål
bortkommande
någon/något kommer bort (från någon/något)
någon kommer bort (från någon)
någon kommer bort (från något)
något kommer bort (från någon)
något kommer bort (från något)
hennes läs­glasögon kommer all­tid bort
äv. om person
ett av barnen kom bort på Liseberg
äv. bildligt
han kom bort från ämnet
spec. komma att spela en helt undan­skymd roll
de svenska hoppen kom all­deles bort i tävlingen
belagt sedan 1457 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska koma bort
2 resa och vistas långt från hemmet
någon kommer bort
efter alla tråkigheter behövde hon komma bort ett tag och vila upp sig
belagt sedan förra hälften av 1840-talet