SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kompeten´s substantiv ~en ~er kom·pet·ens·en1(till­räckligt) god förmåga för att ut­föra vissa upp­gifter som ofta fram­går av samman­hanget psykol.SYN.synonymhvid740836duglighet MOTSATSantonyminkompetens JFRcohyponymskicklighet formell kompetensreell kompetensåt­gärder för att höja kompetensen bland de an­ställdahan saknar kompetens att bedöma frågangenom det ny­bildade nät­verket kan den kompetens som finns in­om Norden ut­nyttjas bättre○spec.det att upp­fylla de formella kraven för att t.ex. inne­ha en viss tjänst JFRcohyponymbehörighet docentkompetensgymnasiekompetensspecialistkompetens○äv. ngt ut­vidgatsocial kompetenskommunikativ kompetenskompetens (för/i/på ngt/att+V), kompetens (att+V), kompetens (som ngn)sedan 1792via fra. av lat. competen´tia med samma betydelse; jfr kompetent 2laglig rätt att av­göra (viss typ av) ärende för myndighet e.d. jur.SYN.synonymbefogenhet kompetenskonfliktkompetensområdedom­stolens kompetens att döma i målet ifråga­satteskompetens (för ngt/att+V), kompetens (att+V)sedan 1815