SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kompromette´ra verb ~de ~t kom·pro·mett·er·arofta pres. part. försätta (ngn) i en pinsam och generande situation komm.ett komprometterande brevhon har komprometterat sina vänner genom sina av­slöjandende älskande ertappades i en komprometterande situationkompromettera ngnsedan 1796av fra. comprometter med samma betydelse; av lat. compromitt´ere ’lova ömse­sidigt’; jfr kompromiss Subst.:vbid1-212316komprometterande, vbid2-212316kompromettering