SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kondition [-∫o´n] substantiv ~en ~er kond·it·ion·en1knappast plur. (god) förmåga att ut­föra eller ut­härda ngt kroppsligt an­strängande särsk. ngt som kräver fysisk ut­hållighet men äv. all­männare med.sport.SYN.synonym2kondis JFRcohyponymskick 1 konditionstestkonditionsträningha bra konditionha dålig konditionvara i dålig fysisk konditionhon är stark och vig men har ingen konditionden sjuke är i relativt god kondition efter operationenäv. om själsligt till­ståndhan var i dålig kondition efter skils­mässanäv. om till­stånd hos före­mål etc.mattan var i god kondition(i ADJ) konditionsedan 1871av lat. condi´tio ’vill­kor; an­bud; ställning; läge’ 2vanligen plur. vill­kor särsk. för försäljning el. betalning handel.sedan 1887