publicerad: 2021  
konfekt konfekten
kon·fekt·en
substantiv
konfek´t
● finare söt­saker vanligen i mindre bitar
JFR godsak
konfektskål; chokladkonfekt; lakritskonfekt
bli blåst/lurad på konfekten bli lurad på något man räknat medgästerna blev blåsta på konfekten när bröllopet ställdes in i sista stund
variera konfekten göra något om­växlandegenom att erbjuda olika versioner av bil­modellen och där­med variera konfekten hoppas till­verkaren kunna locka fler kunder
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska konfäkt; av medeltidslat. confec´tum 'sockersyltad frukt', till lat. confic´ere 'göra färdig; till­reda'; jfr ur­sprung till konfektion