SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kongruensböjning [kåŋgruen`s-] substantiv ~en ~ar kon·gru·ens|­böj·ning·engrammatisk process som ger en bestämning en böjning som mot­svarar huvud­ordets språkvet.”en röd stuga” ― ”ett rött hus” är exempel på adjektivs kongruensböjningkongruensböjning (mellan ngra), kongruensböjning (med ngt)sedan 1904