SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konjunktiv [kån`-] substantiv ~en ~er kon·junkt·iv·enen verb­form som ut­trycker ngt tänkt, o­visst eller önskat språkvet.JFRhyperonymmodus 1cohyponym1indikativcohyponym2optativ konjunktivform”vore” är en verb­form i konjunktivsedan 1753av lat. (mod´us) conjuncti´vus med samma betydelse, till conjung´ere ’samman­binda; göra beroende’; jfr konjunktion, konjunktur Se stilruta för vara.