publicerad: 2021  
konstapel konstapeln konstaplar
kon·stapl·ar
substantiv
konsta´pel
● nu­mera ej officiell beteckning, er­satt av "polis­assistent" (titel för) polis­man av lägre rang
poliskonstapel
i kuren stod en konstapel och dirigerade trafiken
belagt sedan 1845; av tyska Konstabler, engelska constable 'under­officer; polis­konstapel'; ur senlat. co´mes stab´uli 'stallmästare; stall­broder'