SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konstellation [-∫o´n] substantiv ~en ~er kon·stell·at·ion·en1kombination av sam­verkande före­teelser Nollfärgkonstellationsärsk. om personer el. parter som är förenade av ngt gemensamt intressepartikonstellationen konstellation av filosofer och natur­vetareen konstellation (av/med ngra), en konstellation (ngra)sedan 1675av lat. constella´tio med samma betydelse, till con´- ’till­sammans med’ och stell´a ’stjärna’ 2himla­kroppars in­bördes ställning astron.JFRcohyponymaspekt 3cohyponymstjärnbild stjärnkonstellationäv. om en grupp himla­kropparVäduren är en mindre konstellationsedan 1749