SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
konsul´t substantiv ~en ~er kon·sult·enråd­givande specialist in­om visst (kvalificerat) om­råde ofta fri­stående yrk.JFRcohyponymkonsulent konsultbyråkonsultjobbkonsultuppdragkonsultverksamhetför att ut­reda frågan kallade kommunen in en konsultibl. äv. (särsk. förr)konsultativt stats­råd sedan 1926till lat. consul´tus ’rättslärd’, till consul´ere ’råd­göra’; nära besl. med konsultera; jfr konsulent