publicerad: 2021  
konsult konsulten konsulter
kon·sult·en
substantiv
konsul´t
● råd­givande specialist in­om visst (kvalificerat) om­råde ofta fri­stående
JFR konsulent
konsultbyrå; konsultjobb; konsultuppdrag; konsultverksamhet; språkkonsult
för att ut­reda frågan kallade kommunen in en konsult
○ ibland äv. (sär­skilt förr) konsultativt stats­råd
belagt sedan 1926; till lat. consul´tus 'rättslärd', till consul´ere 'råd­göra'; nära besläktat med konsultera; jfr ur­sprung till konsulent