SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kontinen´s substantiv ~en kon·tin·ens·enförmåga att kontrollera tarm eller blåsa och där­med hålla kvar av­föring el. urin med.äv. med konstruktionsväxlingurinens kontinensav­föringens kontinenssedan 1943av lat. continen´tia ’åter­hållsamhet’; jfr 2kontinent