tryckår: 2009
kontinuite´t
substantiv ~en
kon·tinu·itet·en1fortlöpande sammanhang
över en längre tidsperiod, på vissa viktigare områden
af.hon läste en mängd fristående kurser men det blev ingen riktig kontinuitet i hennes utbildningdet är viktigt att bevara kontinuiteten i verksamhetensedan 1799av fra. continuité med samma betydelse; till lat. contin´uus ’sammanhängande; oavbruten’; jfr 1kontinent
2det att vara (eller svara mot) en sammanhängande helhet
mat.mat.kurvans kontinuitetfunktionens kontinuitetsedan 1890
