SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kontinuite´t substantiv ~en kon·tinu·itet·en1fort­löpande samman­hang över en längre tids­period, på vissa viktigare om­råden af.hon läste en mängd fri­stående kurser men det blev ingen riktig kontinuitet i hennes ut­bildningdet är viktigt att bevara kontinuiteten i verksamhetensedan 1799av fra. continuité med samma betydelse; till lat. contin´uus ’samman­hängande; o­avbruten’; jfr 1kontinent 2det att vara (eller svara mot) en samman­hängande helhet mat.mat.kurvans kontinuitetfunktionens kontinuitetsedan 1890