publicerad: 2021  
1kredit krediten krediter
kred·it·en
substantiv
kredi´t
● an­stånd med betalning vid köp av vara eller tjänst som ges om förtroende el. säkerhet finns, efter mer el. mindre strikta regler
JFR avbetalning
kreditprövning; kreditupplysning; kreditvärdighet; byggkredit; kontokredit
(på) kredit
kort­fristig kredit; bevilja kredit; de köpte möblerna på kredit
○ ibland äv. konkret om ekonomisk till­gång som får disponeras mot räntekostnader
SYN. lån
de tog upp krediter för att finansiera investeringarna; en belastning för före­taget är de dyra ut­ländska krediterna
○ äv. förtroende som ger möjlighet till köp utan omedelbar betalning
han har kredit i affären; landet har försvagat sin internationella kredit
belagt sedan 1617; av franska crédit, ita. credito 'förtroende; kredit'; till lat. cre´dere 'tro; an­förtro'; jfr ur­sprung till ackreditera
2kredit ingen böjning, neutrum
kred·it
substantiv
kre´dit
● inkomst- eller tillgodo­havande­del av någons räkenskaper
MOTSATS debet
kreditpost; kreditsida
få debet och kredit att gå ihop
○ äv. om högersidan i räkenskapsbok
föra något under kredit
belagt sedan 1674; av lat. cre´dit 'han an­förtror', till cre´dere 'tro; an­förtro'; jfr ur­sprung till 1kredit!!