publicerad: 2021
kontur
konturen konturer
kont·ur·en
substantiv
kontu´r 
●
yttre synlig linje som begränsar ett föremål
i skymningen förlorade granarna sina konturer; den skarpa konturen av hans profil
○
äv.
ofta plur.
yttre framträdande form
landskapets mjuka konturer; möblernas enkla och rena konturer
○
äv. bildligt om utkast el. skiss till handlingsprogram eller dylikt
på konferensen drogs konturerna till en ny ekonomisk världsordning upp
belagt sedan 1769;
av franska contour med samma betydelse; av ita. contorno 'infattning; kontur'
Som klippt i sotat papper
står södra bergens kontur. Bo Bergman, Månsken på strömmen (i Elden, 1917)
står södra bergens kontur. Bo Bergman, Månsken på strömmen (i Elden, 1917)
