publicerad: 2021  
konvolut konvolutet, plural konvolut, bestämd plural konvoluten
kon·vol·ut·et
substantiv
konvolu´t
något ålderdomligt el. formellt om­slag till brev el. paket
äv. stort kuvert
belagt sedan 1789; av lat. convolu´tum med samma betydelse, till convol´vere 'rulla ihop; veckla samman'