SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kord [´rd] substantiv ~en kord·en1typ av slit­starkt tyg anv. bl.a. som sport- och möbel­tyg matrl.sedan 1871av eng. cord ’snöre; sträng’; via lat. av grek. khorde´ ’rep; tarmsträng’; jfr korda, simpelkort 2vävstomme i bil­däck matrl.sedan 1928