SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kordong [-åŋ´] substantiv ~en ~er kord·ong·en1tofs­prydd snodd som är knuten kring spetsen på stången till ett militärt standar hush.sedan 1774av fra. cordon ’snöre; snodd; kedja’, till corde ’rep’; jfr kord, korda 2kedja för av­spärrning samh.poliskordongsedan 1758