publicerad: 2021  
skit skiten äv. skitet, plural skitar
skit·en
substantiv
● starkt var­dagligt avföring
SE skita 1 SYN. bajs
skithål; skitkorv; hundskit; koskit
○ äv. smuts
tvätta skiten av sig
○ äv. bildligt om all­mänt negativa före­teelser
skitjobb; skitsnack; skitunge
hon är trött på hela skiten; han försökte hjälpa dem men fick bara skit till­baka
○ spec. om mindre sympatisk person
han är en stor skit
○ äv. som all­mänt (äv. positivt) förstärkande för­led starkt var­dagligt
JFR jätte-
skitgod; skitdålig; skiträdd; skitsvår; skitbra; skitsnygg; skittrevlig
○ äv. med funktion av en sorts interjektion
skit ock­så, sista bussen har precis gått!
○ äv. i ett ut­tryck för från­varo av något
de såg inte ett skit i mörkret
prata skit om någon förtala någonpå rasterna hände det att de pratade skit om från­varande arbets­kamrater
skit samma! strunt i det!skit samma om vi inte hinner måla färdigt i dag – huvud­saken är att det blir ordentligt gjort
skit under naglarna (synliga) erfarenheter av kropps­arbetehade hon varit rädd för skit under naglarna hade hon inte valt att bli bonde
belagt sedan 1596; sv. dial. skit; till skita