publicerad: 2021  
kräkas kräktes kräkts, presens kräks
verb
krä`kas
● ibland med partikelnupp spontant tömma maginnehållet via mat­strupen och munnen vanligen på grund av illa­mående
SYN. kasta upp, spy, vomera
någon kräks (upp något)
hon kräktes upp maten; han kräktes över relingen
○ ibland bildligt i ut­tryck för annat obehag
hans nya låt är så smörig att man bara vill kräkas
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska kräkias; ljud­härmande
kräkaskräkande, kräkning