SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
krackele´ra verb ~de ~t krack·el·er·ar1ge (glasyr eller glas) ett nät av fina sprickor i prydande syfte; äv. med avs. på färg el. fernissa e.d. tekn.krackelerat porslinkrackelera ngtsedan 1925av fra. craqueler med samma betydelse, till craquer ’knaka’; nära besl. med kracka 2spricka Nollden skyddande ytan har krackeleratäv. bildligtden äldre Sverigebilden har krackeleratkrackelerasedan åtm. ca 1980Subst.:vbid1-216687krackelerande, vbid2-216687krackelering