SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kran`sa verb ~de ~t krans·ar1pryda med krans Nollhon samlade de vitblommande stänglarna och kransade dem med gröna bladkransa ngn/ngtsedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. kranza 2ligga som en krans om­kring Nollvackra hagar kransade åkrarnakransa ngtsedan 1813Subst.:vbid1-217024kransande, vbid2-217024kransning Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa.Erik Johan Stagnelius, Näcken (ca 1820)