publicerad: 2021  
kreditiv kreditivet, plural kreditiv, bestämd plural kreditiven
kred·it·iv·et
substantiv
krediti´v
1 överens­kommelse med bank om att den ska hålla ett visst belopp till­gängligt för lån till viss person, visst före­tag etc.
kreditivtagare; byggnadskreditiv; kassakreditiv
○ äv. om mot­svarande dokument
resekreditiv
belagt sedan 1850; av medeltidslat. crediti´vus 'betrodd'; jfr ur­sprung till 1kredit!!
2 skriftlig full­makt för en stats diplomatiska sände­bud
kreditivbrev
belagt sedan 1549