SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kro`nprins substantiv ~en ~ar kron|­prins·en(titel för) prins som är närmast arvs­berättigad till tronen samh.släkt.yrk.JFRcohyponymarvfurstehyperonymtronarvingecohyponymarvprins kronprinsparäv. bildligtpå­tänkt efter­trädare till ledare partiets kronprins(ngts) kronprins, kronprins (av ngt)sedan ca 1700