SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kru`tbrännare substantiv ~n äv. vard. krutbrännarn, plur. ~, best. plur. krutbrännarna krut|­bränn·ar·enen orkidé vars av­långa ax har en topp av o­utvecklade, svartröda (lik­som krut­stänkta) blommor Nollkrutbrännaren är ganska all­män på Ö­land och Got­landsedan 1741