SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kugg`a verb ~de ~t kugg·arunder­känna i tentamen pedag.han kuggades på förhörethon riskerar att bli kuggad om hon inte läser på merkugga ngnsedan 1848jfr sv. dial. kugga ’narra’; av o­visst urspr. Subst.:vbid1-219919kuggande, vbid2-219919kuggning