publicerad: 2021  
kuk kuken kukar
kuk·en
substantiv
● starkt var­dagligt; kan upp­fattas som stötande det manliga yttre köns­organet
JFR penis
○ äv. som skälls­ord till (el. om) pojke el. man
belagt åtm. sedan ca 1650; sv. dial. kuk; jfr engelska cock med samma betydelse, eg. 'tupp; hane' el. sv. dial. gucku, kukku 'gök; penis'