SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kulö´r substantiv ~en ~er kul·ör·en1färg­ton vanligen inte om svart, grått el. vitt färg.JFRcohyponymnyanscohyponymfärg 1 jeans i sed­vanlig blekt kulörefter tvätten fick sockorna en o­bestämbar kulörtyget fanns i många kulörerspec.hud­färg människor av alla kulöreräv. bildligthan skildrar sin barndom i ljusa kulörerspec. om politisk åsikts­riktningväljare av alla politiska kulörersedan ca 1620av fra. couleur ’färg’; av lat. col´or ’färg’; jfr kolorera, trikolor 2knappast plur. brunfärgad vätska som an­vänds för färgning av öl, bränn­vin, såser och an­dra livs­medel till­verkad av bränt socker kokk.JFRcohyponymsoja sockerkulörsedan 1846