SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kun`görelse substantiv ~n ~r kun|­gör·els·enmuntligt eller skriftligt tillkänna­givande från ngn myndighet komm.JFRcohyponymedikt ledigkungörelseden officiella kungörelsen om drottningens dödäv. om det konkreta dokumentethan satte upp kungörelsen på anslags­tavlanen kungörelse (om ngt/SATS)sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. kungörilse