SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kuran´t adjektiv, neutr. ~ kur·ant1efter­frågad och där­med lätt­såld om handels­vara ekon.kuranta varorsedan 1668av fra. courant ’löpande; gängse’, till courir ’springa’; jfr kontokurant, kurir 2som an­vänds all­mänt mest om mynt el. språkligt ut­tryck admin.numism.språkvet.JFRcohyponymgångbarcohyponymgängse ordet ”hedersknyffel” är inte sär­skilt kurant längresedan 16613frisk vanligen efter lättare sjukdom el. skada admin.med.han var inte riktigt kurant änhon var äntligen kurant efter förkylningensedan 1865