SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kvä`ve substantiv ~t kväv·etNett färg- och lukt­löst gas­formigt grund­ämne som ut­gör den ena huvud­beståndsdelen i luft och som före­kommer i många kemiska föreningar som har gödslande effekt ämne.SYN.synonymnitrogen kvävehaltkväverikluften består till nästan 80 procent av kväveibl. med tanke på o­önskad före­komst (äv. av kväve­föreningar)det finns höga halter av kväve och fosfor i ånsedan 1795bildat till kväva