publicerad: 2021  
kvista kvistade kvistat
verb
kvis`ta
1 ta bort kvistar från träd eller dylikt
kvistning
någon/något kvistar något
någon kvistar något
något kvistar något
kvista tallar
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska kvista
2 var­dagligt vanligen med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.iväg, ner göra en (hastig) färd för ett kort besök eller dylikt
någon kvistar (iväg/ut) någonstans
någon kvistar (iväg) någonstans
någon kvistar (ut) någonstans
de tänker kvista iväg till Dan­mark över helgen
belagt sedan 1703; bildlig anv. av kvista 1; jfr ur­sprung till barka, flänga, med liknande bet.
kvistakvistande