SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kvitten´s substantiv ~en ~er kvitt·ens·enskriftligt betalnings- eller mottagnings­bevis ekon.JFRcohyponymkvitto kvittensblankettkvittensblockkvittens (av ngt)sedan 1442Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. kvittancia; till kvittera