publicerad: 2021  
läktare läktaren, plural läktare, bestämd plural läktarna
läkt·ar·en
substantiv
läk`tare
1 upp­höjd ut­byggnad i större samlings­lokal med (sitt)platser för en del av de församlade; ev. äv. för aktiva del­tagare eller dylikt
läktarplats; orgelläktare; riksdagsläktare; åhörarläktare
sitta på läktaren; kören borde ha placerats på läktaren; två biljetter till första raden på läktaren
○ äv. stort, upp­höjt åskådar­utrymme kring idrotts­plats eller dylikt
ståplatsläktare
○ ibland mer el. mindre bildligt, med ton­vikt på rollen av åskådare (i mots. till aktör)
det är så hård konkurrens om platserna i laget att NN oftast får sitta på läktaren
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (i sammansättn. -dörr; (Uplands-Lagen)) fornsvenska läktare 'läktare; läspulpet'; av medeltidslat. lecto´rium 'pulpet för bibelläsningen i en kyrka; upp­höjt galleri', till lat. leg´ere 'läsa'; jfr ur­sprung till lektion, lektor
2 pråm för transport av last till och från far­tyg
○ äv. om större sjögående pråm
belagt sedan 1667; av lågtyska, nederländska lichter med samma betydelse, till lichten, eg. 'lyfta (upp)'; besläktat med lätt