SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
länd substantiv ~en ~er [län´d-] länd·enryggens nedersta del mellan bröst­korgen och bäckenet; på människa (el. apa) anat.med.zool.övningar som belastar ländenäv. inne­fattande mot­svarande sidopartieräv. om ryggens bakre del på (hus)djurhästen hade spänningar i ländensedan mitten av 1300-taletGotlands-Lagenfornsv. länd; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. lum´bus ’länd’; jfr lumbago, lumbal