tryckår: 2009
1lä`ra
substantiv ~n läror
lär·an1sammanhängande system av antaganden och påståenden som försöker förklara ngn del av verkligheten
såväl om vetenskapliga som om religiösa system
pedag.vetenskapl.treenighetsläratroslärautvecklingsläravilloläraDarwins lära om arternas uppkomstkyrkans lära om helvetet○spec. äv.i sammansättn.
(samlad kunskap om) vetenskapsgren eller praktiskt verksamhetsområde
ofta i pedagogiska sammanhang
ekvationslärahushållsläraspråkläraverslära○äv. om motsvarande handboki sammansättn.
(NN:s) språkläraen lära (om ngt/SATS)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. lära; av lågty. lere med samma betydelse; till 2lära
2knappast plur.
praktisk yrkesundervisning
särsk. i vissa hantverksyrken
admin.pedag.guldsmedslärasnickarlärasättas i lärahan gick i lära hos en bagare(i) lära (hos ngn)sedan 1454Timmermäns Skrå
2lä`ra verb lärde lärt, pres. lär
lär·de1ofta med partikel, särsk.upp, ut
förmedla kunskaper eller färdigheter till (ngn) i
ngt, så att viss kompetens uppnås
komm.pedag.JFRcohyponymundervisa
hon lärde honom att simmahon lärde ut grammatik och fonetikhan skulle lära upp henne till guldsmed○äv. iron. e.d., för att uttrycka hotJag ska nog lära dig att vara uppkäftig!○äv. bildligt om abstrakta företeelserfå att inse
erfarenheten hade lärt honom att det var bäst att tigalära ngn ngt/(att+)V/SATS, lära ut ngt/SATS (till ngn), lära upp ngn (till ngn)lära ngn moressemores
lära ngn veta hutsehut
sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. lära ’lära; lära sig’; av lågty. leren med samma betydelse; jfr lärjunge, lärling
2ibl. med partikelnin
(aktivt) skaffa sig kunskaper eller färdigheter i
ngt, vanligen så att viss kompetens erhålls
komm.pedag.hon har lätt för att lärahan har ingenting lärt av misstagenhon lärde in läxan utantilllära (in) ngtlära känna ngn/ngt
bli närmare bekant med ngn/ngt
de lärde känna varandra på gymnasiet
sedan ca 1420Bonaventuras BetraktelserSubst.:vbid1-235361lärande
substantiv ~n läror
lär·an1sammanhängande system av antaganden och påståenden som försöker förklara ngn del av verkligheten
såväl om vetenskapliga som om religiösa system
pedag.vetenskapl.treenighetsläratroslärautvecklingsläravilloläraDarwins lära om arternas uppkomstkyrkans lära om helvetet○spec. äv.i sammansättn.
(samlad kunskap om) vetenskapsgren eller praktiskt verksamhetsområde
ofta i pedagogiska sammanhang
ekvationslärahushållsläraspråkläraverslära○äv. om motsvarande handboki sammansättn.
(NN:s) språkläraen lära (om ngt/SATS)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. lära; av lågty. lere med samma betydelse; till 2lära
2knappast plur.
praktisk yrkesundervisning
särsk. i vissa hantverksyrken
admin.pedag.guldsmedslärasnickarlärasättas i lärahan gick i lära hos en bagare(i) lära (hos ngn)sedan 1454Timmermäns Skrå2lä`ra
verb lärde lärt, pres. lär
lär·de1ofta med partikel, särsk.upp, ut
förmedla kunskaper eller färdigheter till (ngn) i
ngt, så att viss kompetens uppnås
komm.pedag.JFRcohyponymundervisa
hon lärde honom att simmahon lärde ut grammatik och fonetikhan skulle lära upp henne till guldsmed○äv. iron. e.d., för att uttrycka hotJag ska nog lära dig att vara uppkäftig!○äv. bildligt om abstrakta företeelserfå att inse
erfarenheten hade lärt honom att det var bäst att tigalära ngn ngt/(att+)V/SATS, lära ut ngt/SATS (till ngn), lära upp ngn (till ngn)lära ngn moressemores
lära ngn veta hutsehut
sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. lära ’lära; lära sig’; av lågty. leren med samma betydelse; jfr lärjunge, lärling
2ibl. med partikelnin
(aktivt) skaffa sig kunskaper eller färdigheter i
ngt, vanligen så att viss kompetens erhålls
komm.pedag.hon har lätt för att lärahan har ingenting lärt av misstagenhon lärde in läxan utantilllära (in) ngtlära känna ngn/ngt
bli närmare bekant med ngn/ngt
de lärde känna varandra på gymnasiet
sedan ca 1420Bonaventuras BetraktelserSubst.:vbid1-235361lärande
