SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lätt`ing substantiv ~en ~ar lätt·ing·enperson som und­viker ordnat arbete och an­strängningar psykol.yrk.lättingslivhan var lättingen som förslösade familjeförmögenheten vid roulett­bordetsedan 1552äldre läting; bildn. till lat, senare om­bildat efter lättja