SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1`da substantiv ~n lådor låd·anmindre eller medel­stor (fyr­kantig) behållare med plan botten och vanligen med sidorna vinkel­räta mot bottnen och mot var­andra; vanligen för förvaring av mindre bruks­föremål; ibl. in­gående i möbel komm.verkt.JFRcohyponymask 2cohyponymbox lådfackblomsterlådacigarrlådapapplådaskrivbordslådaverktygslådahan lade nycklarna i lådanhon drog ut den översta lådan i byrånhan lade brevet på (brev)lådanibl. som ett slags rymd­måtten låda apelsineräv. om före­mål med liknande form men annan funktionvanligen i sammansättn. gevärslådaväxellådaäv. om mat­rätt som tillagats i (lådliknande) formvanligen i sammansättn. makaronilådasillådaen låda (ngt), en låda (med ngt)hålla lådaprata länge och o­avbrutetvard.han älskade att hålla låda och han kunde roa sina å­hörare i tim­tal svart låda(brand- och stöt­säker) färdregistrator i (vissa) flyg­plandär planets kurs m. m. registreras; värdefull vid flyghaveriersedan 1477Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. lada; av lågty. lade med samma betydelse, trol. samma ord som lade ’planka, bräde; butik’; jfr boklåda; besl. med latta; idiomet hålla låda (1906) trol. till (språk)låda i bet. ’liten låda med bibliska tänke­språk i’
2`da verb lådde lått, pres. låder låd·ersitta fast vid ngt Nolltungan lådde vid gommenlåda vid ngtsedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. lodha, luþa; speciellt nord. ord av o­säkert urspr. Subst.:vbid1-233664lådande