publicerad: 2021  
löt löten lötar
löt·en
substantiv
1 dialektalt betesmark
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska löt; bildn. till 2luta 1
2 böjt trä- eller metall­stycke som ut­gör del av hjulring till vagns­hjul eller dylikt
belagt sedan 1541; av om­diskuterat urspr.; ev. samma ord som löt 1; jfr dock sv. dial. löt, löut 'del, stycke; hjullöt', nära besläktat med 1lott!!