SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
lam`pa substantiv ~n lampor lamp·anapparat för alstring av ljus genom förbränning el. (vanligen) med elektricitet; ofta om den aktiva ljus­källan jämte armatur heminr.JFRcohyponymbelysningsarmaturcohyponym1lykta 1 lamphållarelampkupaficklampafotogenlampaglödlampagolvlampatända lampansläcka lampanen röd liten lampa på soff­bordetskenet från lampani sammansättn. äv. om vissa an­ordningar för upp­hettningblåslampalåta flitens lampa lysa/brinnaarbeta (vid lamp­sken) långt in på natteni slutet av uppsatsarbetet lät hon flitens lampa lysa för att hinna färdigt i tid sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. lampa; av lågty. lampe med samma betydelse; av grek. lampas´ ’fackla’, till lam´pein ’lysa’; jfr lanterna