SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
landstiga [lan`(d)-] verb landsteg landstigit landstigen landstigna, pres. landstiger land|­stig·ergå i land från far­tyg mil.sjö.de landsteg på svensk botten tre månader efter av­seglingen från Grek­landsärsk. om militär styrkade allierade landsteg i Normandie i juni 1944landstiga (i/på ngt)sedan 1529Subst.:vbid1-226080landstigande, landstigning