tryckår: 2009
lass
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
lass·et●mängd som forslas på en gång
på (enklare) vagn e.d.
utstr.JFRcohyponymlast 1
flyttlasshölasstimmerlassbaktill på vagnen fanns ett lass med gödsel○äv. med en sorts (informell) måttsbetydelselägg på fem lass matjord○ibl. äv. för att uttrycka stor mängd av ngthan bredde stora lass av smör på smörgåsendet kom blommor i stora lass på hennes födelsedagett lass (ngt/ngra), ett lass (med ngt/ngra)dra (det) tyngsta lassetgöra den största delen av arbetet
hon arbetar 60 timmar i veckan just nu så hennes man får dra det tyngsta lasset hemma
liten tuva stjälper ofta stort lasssetuva
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. las; bildn. till verbet lada ’lassa; stapla’; jfr lada
