publicerad: 2021  
leja lejde lejt, presens lejer
verb
lej`a
● till­fälligt hyra som arbets­kraft
någon lejer någon/något
någon lejer någon
någon lejer något
leja folk för skörden; man lejde en spök­skrivare för att hjälpa till med hennes memoarer
○ ofta med tanke på tvivel­aktiga el. olagliga upp­gifter
leja en mördare; diktatorns lejda hant­langare
○ äv. något ålderdomligt hyra transport­medel eller dylikt
leja skjuts
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska leghia; besläktat med isl. ljá, tyska leihen, lat. lin´quere 'lämna'; jfr ur­sprung till lega 2, lån, län 1
lejalejande, lejning
leja bort, leja ut