SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ler substantiv, ingen böjning matrl.(vara) som ler och långhalm(vara) o­skiljaktigade hade hängt i­hop sedan barndomen och var fort­farande som ler och lång­halm sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. ler ’lera’; speciellt nord. ord; ur en ord­rot med bet. ’smörja; klibba’; besl. med lim; idiomet hänga i­hop som ler och lång­halm (1880) urspr. med tanke på metoden att blanda lera med halm till fogematerial i hus­väggar av ris o.d.